.

Nu kom den igen, eller redan igår kväll måste jag nog säga. Nu har katja åkt hem och lovet är slut. Nu kommer dendär irriterande känslan. Jag vill vara sur, ensam och arg. Jag vet inte varför men jag vill. Jag känner mej helt deprimerad och jag vill det. Jag vill vara tyst och elak. Jag vill skapa bråk och bråka. Samtidigt vill jag bara vara en liten flicka i nåns famn för jag klarar mej inte själv. Snälla nån hjälp mej? Det är inte sant att jag vill vara sån, jag vet bara inte varför jag känner att jag vill det. Jag behöver nån att prata med om allt, som jag inte får säga. Nån som.. jag vet inte riktigt vem. Det känns inte som om jag vill prata med mina kompisar, det krävs nått mer känns det som. Nån som håller käften, nån som verkligen förstår allt jag säger och nån bara. Fyfan va allt ska vara svårt. Jag har slutat röka och börjat tröst äta istället. Känner mej fet konstant. Men det är jag inte ensam om att känna. Det är det vanligaste bland oss tjejer, hela livet typ. Men iaf, jag kan inte hålla på och trösta mej själv med cola för att jag är rastlös och sur, inte med chips och godis heller. Jag är trött hela tiden och vill sova hela tiden. Det är det ända som känns riktigt bra att göra, sova och såklart shoppa, det är kul. Har hittat 2 par byxor, en skjorta och en sjal = 800kr, det låter så mkt för mej eftesom jag står för alla mina kostnader själv men om jag köper en och en blir det inte så mkt. JAG MÅSTE HA DOM! Tror jag iaf, jag tror jag vill ha det, jag tror jag behöver dom. Aija, jag orkar inte skriva massa skit som ingen läser och ingen bryr sig om eller jag ryr mej inte ens. Äh, saksamma, saken är bara att detta leder ingenstans. Hejdå gå och dö :)