.

Ohgud. Hittade en sida som jag inte vart inne på förr. Gojane.com(jag kanske är lite efter). Vilka skor!? Och så billigt? Nu blir det bara till att kollar hur det blir med frakt, moms, skatter och sånt. Jag ska verkligen beställa, snart! Måste bara fixa mitt bankkort så jag kan använda den på internett.


 

Hejsan denna onsdagskväll.

Idag var jag på mammas jobb och fyndköpte en massa saker som vanligt. Fy va mycket det blev köpt och behövliga, bra saker, såklart. Jag förbereder alltså den dagen jag flyttar hemmifrån, om ni inte visste det. Det blev bland annat: pasta tallrikar, två vita skålar, juicy assietter, två ugnsforman, ett fat från steningeslott, en lila fjärilskål mm. Jag blir så lycklig! Haha! SOMOM nån bryr sig egentligen? Jag skiter i. Jag blir lyckig av mina glas och skålar, såfuckoff, pyss <3

Efter mina små ärenden och möten (haha!!) idag åkte jag för att möta en sötnos som följde med mig hem, vilket var trevligt. Det otrevliga var dock att hon behövde gå så tidigt. Så jag lämnad henne på spårvagnshållplatsen. Nån annan dag :)

Nu har jag försökt träna lite på min koreografi tills på lördag. Det går åt helvette och jag har ingen aning om vad jag håller på med. SKJUTMIG!! Ne, om man skulle ställa sig och träna lite till?

Cindie - du är världen bästa. Jag älskar dig. Så himla äckligt underbart att ha dig i mitt liv. Big'sis <3

Mysig lördag med min karl, massa mys. Han är verkligen bäst i världen. Om saker bara vore lite lättare hade jag vart i himlen, men det är inte meningen. Han åkte hem tidigt och jag la mig i sängen och somnade med karamell kungen, alltså godispåsen.

Försov mig som vanligt idag och kom jätte sent till tränigen. Men gud, det gick bra kände jag. Snart är det hjällbodagen och jag ska dansa tobas koreografi, som jag inte kan än. Men det kommer väl gå bra. Jag lär mig rätt snabbt, tror jag. Sen blir det danmark helgen efter! Tjohow!  Känns så jävla bra.

 Idag borde jag egentligen planera en massa, en "veckans-planering" typ. Har så mycket att göra och alldeles för lite tid och ork för något. Läxor, dansträninger. Inget kommer bli gjort ändå känner jag. Härlig inställning. Sen måste jag göra en inköpslista på allt som behövs till både dansen och sommaren. Smink, hårband, klänningar, kjolar, shorts, byxdress, allt möjligt. Har inga sommarplagg så dags att gå lös med pengarna. Men då undra jag själv, vilka pengar! Åh, skjut mig eller ge mig ett jobb.

Nu är jag helt död. Jag vill sova.

Puss

Dagen gick väl bra efter min otur på morgonen. Fick bara lite damp för mig själv på samhälls lektionen eftersom jag har så himla annorlunda åsikter jämfört med andra. Mina åsikter är nästan kvinnoförnedrande men det är fortfarande min åsikt. Saksamma.

När Jag kom hem och somnade, vaknade vid halv åtta och fick brottom. Fixar mig jätte snabbt och blir några minuter för sen sen tillslut iaf. Saken var att gå på parkan för att se Cindies bror och Mervis pojkvän spela. Jag visste att det skulle bli problem med våran ålder, min och Cindies.

Framme frågar vakten om legg, javisst, här, jag står med på adsins lista säger jag. Dom kollar och nej, tyvärr tjejer, stämmer inte och det är 22år ikväll, och ni är ju bara 18, tyvärr. Hopp, ringer kent, han pratar med adsin, cindie ringer sin bror, han pratar med adsin och han kommer ut. Jag presenterar mig, kent tjej och frågar varför vi inte var på listan och då är det så att han precis gav dom listan så vakterna ljög och han kunde inte göra nått åt saken utan vi fick bara ställa oss i kön igen. Vi går till den andra kön, för gästlistan och säger igen samma sak och vakten ska precis kolla listan när han vänder sig om och säger: tjejer ni har redan blivit nekade och vi står och tjaffsar ite. Till slut klämmer cindie fram "Inte ens för att se min bror spela?!" och ja, då får vi dra ut hennes storebror ut för att han ska bevisa att han faktiskt existerar och ska spela. Vakten ber honom gå in och säger okej till oss och ber oss ställa oss i kön igen. Vi gör det och ÄNTLIGEN tänker jag. Framme ber han om lägg igen "för han glömde våran ålder" yaaani, Nej tyvärr, ni är för unga. JÄVLAHORATILLVAKT.

Vi går förbannade ner till GP för att säga till Kent att det inte blir nått och han rekommenderar oss att testa trägårn för att ja, inte slösa bort kvällen och väl framme vid trägårn bangar vi och börjar promenera bort. Där tafsar en jävla fittunge på mig och jag lackar över i skallen, slänger ut ett "VAFAN GÖR DU DIN JÄVLA FITTA" och klampar iväg med mina 10cm klack. Vi bestämmer oss för att gå och äta istället och sedan åka hem för att kvällen bara känns bajs.

Vid kompassen träffar vi Andreas och Daniel. Vi sitter och pratar en stund. Sen kommer en lång-tråkig historia om ett annat pucko. (anteeks rakas.. sä tiiät että mä oon vaan vihanen, du gjorde inget fel). Cindie åker hem och jag skyndar mig tillbaka till Andreas, Daniel och Jocke. Vi går till Chez där jag träffar min karl och hans vänner. Jag går in, är där 2 minuter och går ut. Vi in på blvd, nästa. Vi är där i kanske en kvart, nej sen ska vi gå igen. Då är deras nästa mål parkan och mitt huvud vill bara koka över. Vi går allihopp till bilen för att lämna lite grejer. Där står kents kusin och förhör mig och jag med min socialfobi står där vettskrämd. Haha, jag måste sätt fånig ut. Men på något sätt får jag upp humöret lite och vi börjar röra på oss. Nära parkan ser jag fyran åka förbi och där tappar jag peppen, jag blir sugen på att åka hem. Jag fortsätter upp och ser den jävla HORANTILLVAKT och känner bara nej, aldrig, jag går hem. Pussar min karl hejdå och vandrar till Valand. Där sitter jag helt illamående av hunger och ett antal cigaretter för mycket och väntar på spårvagnen i 20 minuter, helt själv.

Jag kommer hem, lägger mig i sängen och däckar. Fick alltså inte EN minut för att sätta mig, ta en drink och slappna av. Sämre fredag blir det nog inte.

Det börjar alltså med att jag vaknar tjugo till trettio minuter försent, vilket är hemskt mycket att missa av mina två timmar innan åkdags på morgonen. Allt krånglar på morgonen och innan jag springer ut redan 10 minuter försen tittar jag ut från fönstret, det regnar. Jag hittar inte mitt paraply.

Jag springer till spårvagnshållplatsen, håret helt förstört av regnet. Iaf, springer. Ner för trapporna och som jag trodde, jag missar vagnen. Fördjävligt. Jag väntar på nästa och går på och i gamlestan för första gången i hela mitt liv inser jag att jag tog fel spårvagn. Vafan, redan försen och nu detta. Jag ska ha nationellaprov på morgonen, fitta.

Hoppar av i Svingeln, väntar där i pissregnet på nästa till stan. 6 minuter. Tar den, åker till brunns, springer till skolan. 5 minuter försen. Missar första delen som jag trodde var hör-delen av engelska nationella. Kl tio börjar andra delen, som jag sen senare fick veta att det var hör-delen först efteråt och jag kunde gått in 5 minuter sent. Men ja, sabbar man för sig själv så gör man. Fan va det gick dåligt. Fruktansvärt dåligt.

16/5  - Hjällbo dagen

17/5 - Nennis komfirmation & Elins födelsedag

22-24/5 - Ålborg med INTI

30/5-  Hammarkullekarnevalen

3/6 - Cindie tar studenten & Jasmine fyller år

5/6 - Dans på avenyn & NTIs student

6-7/6 - Camping med INTI

12/6 - Skolavslutning

+ träning 3-4 gånger i veckan.
Mycket att göra -  för lite tid.

Åh idag vaknade jag väl faktiskt i tid. Men att äta frukost, duscha, klä sig och sminka sig går alltid över tiden och jag missade svenska lektionen, sen även mediakommunikationen som jag kände att det fanns ingen mening att gå på, sen graf lektionen sket jag i för jag såg ingen mening med den heller. Ser ingen mening med skolan iöverhuvudtaget. Vem fan ska man vara med där och vem fan bryr sig. Ingen. Om det bara fanns någon som var denna ingen så hade man ju kunnat gå. Men saksamma, jag har inte mer än mig själv att skylla.

Jag fick iaf nått bra ut av dagen. Gjorde ett samtal på över en timma med en mycket saknad person. Kändes skönt att få pratat om lite allt möjligt och bara få höra det man nog ville höra. Det gör ont att veta att denna person inte är en del av ens liv mer men jag har tålamod och jag väntar. Jag vill som sagt inte förstöra nått. Han kommer alltid vara en del av mitt liv. En bra del.

Jag hade sätt fram emot dagen enda aktivitet, dansträningen kl sex, men tiden efter fyra började huvet snurra och jag kände för att vila lite, jag hinner tänkte jag. Och där däckade jag och missade allt nytt och det ända jag sätt fram emot hela dagen. Det var sagt en massa på träningen och som tur har lillasyster börjat dansa så hon kom ivrigt och sa vad som sagts.

Känns så jävla skönt att dansa igen. Nu speciellt när Cindie är där med mig. Vi hade inte alltid tid med varandra men nu ses vi där varesig vi vill eller inte, men  det händer inte att jag inte skulle vilja träffa min bigsis. Mä rakastan sua cindie. Du är bäst, alltid. Men tillbaka till jävla skönt att dansa igen. Saara och jag har hittat tillbaks till varandra igen så det är skönt att träffa henne med igen. Och igen tillbaka till dansa. Jag ska bli så fitt för sommaren att det inte är sant. Man har ju lagt på sig lite under den deppiga mörka tiden på året och nu när solen kommit fram ska över jag fram.

 Jag har börjat sola lite smått och är kanske en nyans brunare än innan och jag känner mig mycket fräshare så. Sen så blir det väl till att göra lite blonda slingor igen. Då är man blond, brun, fitt och jävligt snygg i nån ny ball bikini på stranden till sommarn.

Men nu ska jag sova. Det är Engelska nationella imorn kl åtta och jag känner att det kommer gå så långt åt helvette med min engelska, men ja, upp i röven med allt negativt. Jag orkar inte med sånt, dock är de det jag lever för! PUSS JAOO! JAG ÄLSKAR MIN POJKVÄN! - han är bäst i världen.

För lätt att tycka om, för lätt att bli kär. För lätt att fastna, för lätt att stanna kvar. Vem sa att man glömmer med tiden, vem sa att allt blir bra med tiden. Hur kunde jag vara så dum. Det skulle bli annorlunda, det blev det, eller så blev det inte det. Kanske åt det bättre, kanske mer åt det sämre. Vad trodde jag. Här står vi på samma ruta, samma jävla ruta där allt började. Blev det som jag ville, blev det som det borde. Ingen vet. Jag krymper i storlek. Min röst är obetydlig, lika så min åsikt. Men vad hade jag förväntat mig. Det är inte någon annan det är fel på, det vet jag nu. Det är bara jag. Osäkra jag.

Personer som fastnar i minnet. Händelser som sliter ens hjärta. Någons närhet man bara inte vill släppa. Något man suktar efter. Någon man längtar efter. Gamla minnen, alldeles för gamla för att vilja minnas tränger in i tankarna. Gamla minnen som får tårar att bildas. Gamla minnen om trygghet, dit man vill springa tillbaks. Slippa inse vart man hamnat. Slippa känna sig förlorad.

Men förlorad är jag och slitet är mitt hjärta.