.

Jag har haft en riktigt jobbig dag. Usch på den.
Dagen började med ett samtal väldigt tidigt på morgonen, av Nikki faktiskt. Han ska komma till Göteborg, och han gjorde som han lovat, ringa mej när han ska hit. Klockan var nog 8, men ändå kunde jag inte somna om, kanske lite men inte riktigt, så allt började bli jobbigt, varmt och jag var väldigt hungrig och då är man absolut inte på bra humör. Solen sken på mej. Denna gången blev jag inte glad av att se solen. Den var i ögonen på mej hela tiden och under täcket blev det svårt att andas. Solen kunde bara ta och dra kände jag. Jag ville inte ha solsken.
Efter en stund fick jag samtalet att jag inte skulle få åka och bada som det var sagt. Den nyheten förstörde min dag. Jag behövde komma bort, leka av mej i poolen, röra på mej, simma. Får la se om pappa ändrar sig till imorron annars får det bli i veckan istället, för det måste bli av. Jag tänker inte ge mej och så skulle ju Lars också dra sig ur, för hans mamma behövde hjälp med nya möbler eller nått sånt liknande. Jag behöver gå och bada och kanske sola också, det ska jag nog fråga mamma. Jag har aldrig solat förr.
Klockan 10 blev jag mer irriterad för att Lars fortfarande inte hade vaknat. Han hade nog suttit uppe hela natten och spelat wow, skulle inte förvåna mej. Det gör han alltid när han inte kan sova, tråkigt nog. Så jag logga in på hans acc och såg att ännu en lvl högre, 59. Typiskt och jag blev arg. Jag sov hos han för att vara med han, inte för att han ska vara med sin dator och jag med mej själv. Men efter ett tag fick jag honom att röra på fötterna. Jag sa att jag var hungrig och om inte jag kunde äta min pizza då säger han att han ätit upp den, under natten. När han sa det kände jag bara att näe, nu vill jag gråta, bara försvinna så jag gömde mej under täcket. Man kan säga att jag vaknade på fel sida. Klockan var inte mycket och jag var redan gråtfördig, helt överförbannad. Sån är jag, sån är min stubin.
Mitt humör förvandlades bara till ännu mer tjaffs och bråk, typiskt. Allt är säkert mitt fel igentligen fast jag inte förstår dej själv. Tillslut orkade jag inte mer, jag bröt ihop totalt och bara la mej vid Lars och grät. Jag har en känsla av att han inte klarar av sånt för han blir alltid lite så sur när jag gråter och vill helst att det ska gå över så fort som möjligt. Kanske han också blir ledsen? Kanske han har lätt att gråta med. Jag vet inte, men nått är det nog.
Efter det ringer jag pappa och frågar irriterat vad anledningen nu är varför vi inte ska åka och bada och han säger att såklart vi kan åka och bada, det gör mej glad en stund. Tills Sussu ringer mej och säger att hon inte har sina badkläder med sig. Nu blir det inget bad igen. Vad tänker man med när man glömmer eller ja, såklart man inte tänker när man glömmer men hur kan man. Sen undrar alla om inte JAG kan gå och hämta hennes grejjer? Aldrig. Jag orkar inte, inte efter den morgon jag haft. Jag vill igen bara lägga mej under täcket och gråta, vilket jag nästan gör.

Klockan fyra bestämmer jag mej för att åka till pappa iaf, jag får hoppas på ett mirakel att det blir bad, men det är verkligen ett mirakel om det händer.

Emma är min lilla bebis <3