.

igår åkte jag hem till lars i den stora stormen. Hela gamlestan var nästan översvämmad. Det var rätt läskigt, men ändå spännande. När spårvagnen stog still gungade den nästan av blåsten utanför. I brunsparken var det knappt så man kunde stå till, man flög nästan med vinden vilket var rätt skönt faktiskt. När jag gick på 7:an, gick mina nerver. Det tog spårvagnen yngefär 20 minuter till kungsportsplatsen + 3 meter. Där orkade man ju inte vänta i år för att något uppåt mot valand inte funkade så jag hoppade av mitt i vägen, vilket man faktiskt fick. Gick tillbaks till Brunsparken. På den tiden hade jag redan vart i Frölunda. Iaf, gick tillbaks i motvind. Tog sedan istället 1:an till Frölunda. Lars mötte mej vid hemköp och vi gick och handlade lite smått och gott. Sedan var jag tvungen att köpa med mej lite mat från donken för jag var så hungrig och hade inte ätit nått. Tjejen vid kassan var antingen ny eller väldigt kass. Big Mac plusmeny och en vitlöksdip för 38kr, lyckat säger jag bara. Jag sa inget och hon märkte väl att hon gjort fel, jävla pucko tjej. Tack så mkt iaf.

Hos Lars la jag mej i sängen och myste med täcket, tog på mej mjukig med. Sen så kollade vi på en film, Försoning, kolla inte om du är käslig. Inte för att jag grät under filmen med efteråt slog den verkligen. Jag vet nog varför när jag väl tänkte på det mer och mer. Men en underbar film, gillade den verkligen.



Idag efter jag vaknat, fixat mej och sånt åkte jag hem till Jemina. Som sagt, känns alltid så bra att vara med henne. Vi satt hos henne, åt lite godis, pratade och busade med hennes hund Luna. Sötaste pitbull alive, jag lovar. Vi gick till Kortedala och handlade lite. Luna var helt galen när jag väntade på Jemina utanför. Hon började hoppa på mej och bita en massa på koplet. Jag fick ju helt panik. Hon fattar ju inget annat än Serbiska heller och jag kan ju inte säga mer än lugn, på ett väligt mesigt sätt. Ofta en pitbull lyssnar då. Ända sättet att stoppa henne från att tillslut nästan äta upp min hand var att knyta henne vi stolpen, så slapp jag bli rädd och panikslagen, vilket jag nästan ändå faktiskt blev. Jag vet ju inte hur man tar hand om hundar. Eller visst kan jag, men iaf. Luna är speciell.

När vi kom hem igen gjorde vi kladdkaka och åt det med glass och drack cola, deluxe! Det var sjutk gott med det bläv lite mättande och magen känndes sprängfärdig. Under tiden han klockan redan bli rätt mycket och jag hade lovat mamma att komma hem något tidigt idag. Så klockan 8 åkte jag.

När jag kom hem blev det ännu mer deluxe. Räkor, ägg och ungsbaguetter och cola såklart. Nu orkar jag inte ens tänka på mat eller nått man stoppar nära munnen. Räcker för helgen tack.

Har iaf haft en trevlig helg och imorron blir det till att dansa, med klackar. Lycka till, till mej själv. Jag kommer skämma ut mej. Men vad ska man göra, livet går vidare.

Xoxo, chao / Jessica