.

Som vanligt blir min födelsedag ingen minnesvärd dag. Fredags skulle vi börja med att göra nått kul hemma hos pappa vilket blev nått för att någon annan människa inte tycker så, tack så mkt Maria, glädje förstörare. Så istället fick det bli god mat, en bra film (hitman) och chips och cola (cola är det bäst som finns, me love). Absolut inget att minnas från den kvällen. Men klart, det var inte min födelsedag.
Lördag tänkte jag att det kunde bli en lite kulare dag, vilket det inte blev. Det blev tacos och cola och lite blåbärs paj eftersom jag inte gillar tårta och ofta får ont i magen, men det fick jag iaf efter allt jag åt. Sen vart det inte mkt annat den dagen. Jag var med Lars vilket var en bra sak iaf. Men såklart, det var fortfarande inte min födelsedag.
Sen är det söndag, jag fyller år och det ÄR min födelsedag, säg mej då, vad gör man på en söndag? Nån som har några bra råd för jag gjorde inte ett piss. Åkte till (mitt och) Emmas kalas där alla sjöng till henne, kom med presenter till henne och firade henne, min lillasyster Emma som fyllde 4år, samma dag som jag fyllde 17år. Där var man två timmar, så jävla tråkigt. Det ända som var bra var väl att jag fick dricka cola. (börjar bli lite sådär smått beroende!!)
Efter kalaset åkte Lars hem och jag till mej. Tråkigaste dagen i mitt liv och jag fyller år. När jag kom hem frågar Jenni om jag vill till stan och kolla kläder med henne. Why not? Jag har ändå inget att göra. Vi åker in till stan är där en timma typ och Jenni åker hem och jag till Lars.
Jag gjorde väl inget speciellt hos Lars heller utan bara softade typ. Sen var det dags att åka hem igen och jag fick en sån känsla att jag vill bara gråta och aldrig mer gå ut från dörren. Bara stanna där med min Lars för all evighet.
Det var MIN dag, det var MIN FÖDELSEDAG.. det är sant, för några år sen VAR det MIN dag, men inte längre. Det är inte min dag längre.
När jag fyllde 13år fick jag en lillasyster, en lillasyster som jag älskar så otroligt mkt och som betyder allt för mej, lika mkt som alla andra mina syskon. Men det var oxå hon som tog MIN dag ifrån mej. Nu är det ingen som bryr sig om mej, på min dag, nu är inte jag centrum för dagen mer. Jag tycker alla borde få ha sin dag, en egen dag då dom är viktigast. Det har hon, hon tog min.
När jag fyllde 14år hade jag faktiskt en underbar dag. Jag åkte till Stockholm för att hälsa på vänner och det var jätte kul, hur underbart som hellst, det kan jag inte klaga på.
Min 15års dag kommer jag inte ihåg nått av.
Min 16års dag var hemsk. Jag hade bihålsinflamation, jag hade halsfluss, jag hade munherpes, jag hade mens, jag kunde knappt röra mej från sängen, jag kunde nästan inte prata, jag hade inga mediciner. Jag hade en hemsk dag.
Och nu fyllde jag 17år och hade det så sjukt tråkigt.. Jag kan inte ens beskriva hur ledsen jag är.

Ibland vill jag bara att ni ska tycka synd om mej. Patetiskt.

Sofia, du är min hjälte, du räddade mej. Du fick iaf denna dagen att bli bra. Vi var på cafe Vasa och fikade vilket var sjukt kul. Allt är så enkelt med dej. Jag behöver inte lossas eller nått. Du är den bäst! :) Tack för presenten, dom var jätte söta! Jak elzkar järtan ^^
Men jag är gryyyyyyymt sur att det inte fanns skorna i min storlek! GOOOSH! :@ hahahha <3

Jag längtar så mkt till sommaren så kan jag bo hos dej och vi ska till Grekland. Allt känns bra med en vän som dej. Jag önskar alla människor hade nån som Sofia Gustafsson.