.

Åh igen, inte igen. Vaknade så himla sent. Igen. Missade skolan igen. Det upprepas hela tiden. Jag är så rädd att få gå om hela tvåan, jag är så rädd att jag faktiskt kommer vara tvungen att göra det. Jag måste skärpa mig, måste klara av detta nu. Jag ska klara det.

Jag känner mig så lycklig vissa stunder. När jag är i dina armar. När jag får vara i dina armar. När du håller om mig. Så snälla håll om mig och släpp mig inte. Håll hårt, och säg att du inte vill släppa mig, säg att du vill vara med mig, så som jag vill vara med dig. Du är helt underbar. Så himla underbar. Jag vill bara vara med dig. Låta tiden stanna, bara en liten stund, bara få känna din närhet. Om jag bara skulle få känna din kärlek. Jag är så osäker, så himla rädd att allt jag känner är inte på riktigt. Jag vill att det ska vara påriktigt. Jag vill nog att det ska vara vi. Jag vill inte få falska förhoppningar, jag vill få förhoppningar, som nån vacker dag kommer slå in. Att nån vacker dag ska jag kunna säga vi, om oss. Du finns i mina tankar hela tiden. Du har varit så speciell från första dagen. Du får mig att må så bra. Jag vill att mina förhoppningar ska stämma, att mitt hopp om oss ska stämma, att det ska vara sant, att jag inte hoppas i onödan. Att bli fruktansvärt sårad, ledsen och besviken, den smällen tar jag för att må bra med dig nu, men jag vill inte att den dagen ska komma att jag ska behöva få känna den smärta i hjärtat.

Nej, jag tycker inte om dig mer, det gör jag faktsitk inte. Jag är kär i dig.