.

Jag borde väl inte tycka så, inte få tänka så, men jag bara glömmer bort allt ont och mår bra. Det är illa ute snart, eller kanske. Man vet aldrig, man kan aldrig vara riktigt säker. Men gud så ont det kommer göra när du tar bort mitt leende från läpparna. Det vet jag redan nu, så gör inte det, snälla.

---

Du, kära du. Jag är ledsen att jag inte kommer tillbaks till dej, att vi inte kan träffas mer. Att allt är såhär mellan oss, jag är ledsen över det. Men det är inte mitt fel, försök och förstå. Titta in i ditt hjärta så vet du att jag har rätt. Då vet du att jag är rädd, du vet att jag borde vara det oxå. Du vet att saker är inte som det ser ut. Jag måste vara rädd.
Jag tänker på dej också, hela tiden, varje dag. Tänker på hur långt det gått nu, så långt att det aldrig kommer att bli bra, aldrig någonsin. Eller kanske. Men jag vet inte om jag vill det. Kanske jag inte vill att det ska bli bra igen. Jag vill nog få dej att inse vad du gör. Vilket misstag du väljer att göra. Du väljer helt fel. Du väljer att må dåligt.