.

Vad hände med att man lär sig av sina misstag? Gäller det alla eller bara dom smarta. Jag lär mig nog aldrig. Samma misstag, gång på gång, upprepas. Varför? Det är nått med november. Den kommer med allt negativt. Det gråa vädret, alla fel beslut, all ångest, alla funderingar, sömnprobelm, ännu mer problem. Ett skepp kommer lastat med stora problem.

Jag har försökt få hjälp men att nån som jag ska få den chansen.. Jag vet inte. Jag har väntat på det jävla brevet nu i kanske en månad. Ni skulle ju höra av er? Eller hur? Varför skulle det vara en sån surkärring som hatar livet och aldrig får kuk, som jag fick prata med? Ne fy, nu var jag elak. Hon är säkert en underbar person, kanske. Men det ser inte ut som om det kommer ett brev..

Nu snart ska jag äntligen få gå och kolla på en lägenhet. Det känns förjävligtunderbart. Hoppas bara att det blir bra. Men jag är så rädd. Så himla rädd! Kan jag verkligen ta hand om mig själv? Kan jag laga mat? Kan jag städa, diska och tvätta kläder? Jo, jag tror jag kan det. Kan jag börja sköta mina läxor. Klarar jag av att leva ensam, leva i tystnaden? Ska jag börja ta tag i mitt liv och göra nått åt saken nu helt plötsligt? Åh, det hade vart nått av det bästa som hänt. Men jag är så rädd att såra dom som inte vet än. Hur kommer dom ta det. Hur ska dom klara sig utan mig.. Aj, nu svider det lite i hjärtat faktiskt.

Imorgon ska jag iaf göra nått åt detta dystra humör. Jag ska shoppa lite. Haha! Gud så patetisk jag är.. Ska försöka sova snart. Måste upp tidigt. Och har ju inte sovit mer än kanske en 4 timmar. Det går verkligen inte att sova. Kroppen bara protesterar, jävla damphjärna. Äh, ska sluta nu. Puss.